19 december 2006, det var den dagen du lämnade oss, det var då allt brast det var då min ängel lämnade jorden. kommer aldirg glömma den känslan jag fick när beskedet kom, det var det värsta som nånsin kunde hända. la mig bara ner på golvet o skrek att det kunde inte vara sant det var inte du som låg i sängen i din lägenhet död utan det måste vara nån annan dom måste gått in i fel lägenhet, det fick inte vara sant. några dagar senare så gick vi på en minnes stund där vi tände ljus och tänkte på dig. julen den kom och vi var tvungna att fira den utan dig, det vart inte så mycket firande för en jul utan dig det fanns inte, visst det hade hänt att du inte hade varit där för du låg på sjuk huset men då var vi iaf hos dig. men nu när du bara inte fanns där på självaste julen som var din favorit tid på året. när sedan fick säga ett sista hejdå när jag fick se dig ligga där helt blek och kall, fick ge dig en sista puss på kinden. begravningen var nog värst fick se din kista och veta att du låg där i men att vi inte kunde göra något. jag fick lämna min ros till dig. när din bror sen skulle säga ett sista hejdå så brast han för nu var han den sista kvar av sina syskon som en gång har varit 3. nu nästan 4 år senare saknar jag dig lika mycket som jag gjorde då, nu vet jag att jag alltid har en ängel som vaktar över mig men jag vill hellre har dig hos mig nere på jorden. morfar jag saknar dig du är sen som saknas här på jorden jag älskar dig